En konstskribent har jämfört Ove Ottossons konst med hans signatur – två runda stora On, runda som barnaögon som betraktar omvärlden med nyfiken blick. Hans konst inspirerar betraktaren att göra det samma.
Hans genre är art brut, ett drivet hantverk omsorgsfullt dolt i påträngande sofistikerad naivism. Hus utan perspektiv som är vita gavlar mot ett rött tak, träd som är runda bollar på en rak pinne, gula citroner utan intrikata effekter av ljus och skugga, fåglar vars ben är fästa vid kroppen utan en tanke på anatomi. Ansikten som tittar rakt på oss, valhänta streck, stripigt hår, munnar som kniper.
Allt är ”fel” men ändå så rätt, så rätt. Det hela är mycket mer fascinerande än det låter sig beskrivas i ord. Och inte så lite provokativt, eftersom det ställer vedertagna konstbegrepp på huvudet.
